Låt oss aldrig bli så stora...

Idag (onsdag, kan inte sova och sitter uppe mitt i natten) har jag haft en både bra & dålig dag. Tycker inte om dagar som är både bra & dåliga för att jag liksom inte kan bestämma mig för om jag ska vara glad eller ledsen... Förstår ni vad jag menar och händer detta er ibland?

Har haft en bra dag på jobbet, var till Kokkola-butiken och fixade och donade hela dan - det blev riktigt fint & vi var nöjda över vårt dagsverk! :)

Sen när jag kom hem sent (så sent så att barnen borde vara i säng redan, men inte var det) så fick jag så dåligt samvete över att jag inte alls sett dem på hela dan! Både Bianca & Cornelia hade prov i skolan idag och Vincent hade stöpt ljus och skidat - de skulle säkert vilja dela med sig av sina dagsupplevelser till mig, men då hör jag mig själv snäsa "Är ni inte i säng än?" med arg röst. För det skulle ju ha varit så skönt på ett sätt om de hade sovit redan när jag kom hem... Ni förstår...

Ibland glömmer jag bort att Barn faktiskt ÄR och känner som vuxna människor, de är bara mindre till storleken. Vincent har de senaste dagarna gått och sjungit på en sång som jag tror han har lärt sig i församlingens barnkör som han är med i: "Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små!"

Att höra en 6-åring gnola på så stora visdomsord gör en varm om hjärtat & får en att glömma alla vardagliga bekymmer & faktiskt tänka efter för en stund. Det har kanske varit en rätt ok dag idag i alla fall. :). Jag tröstar mig med tavlan med finfina texten till alla mammor (finns i butiken i Jakobstad):