En fin dag

Hej mina vänner!

I stället för att ursäkta mig för hur länge sen jag har bloggat så konstaterar jag bara att jag saknat er och att jag nu är tillbaka! :)

Idag har varit en fin dag. Vi har hela familjen varit på utfärd tillsammans med Biancas klasskompisar & deras familjer. Fin samvaro kan ibland kännas så härligt & skönt och dessutom när det sker i all enkelhet. Lite korvgrillning, matsäck på ryggen, liten vandring tillsammans och några lekar...

Alla dagar är ju inte bra dagar, tyvärr. Jag har den senaste tiden haft fler sådana än jag skulle vilja, men det är ju tur att man kan göra något åt saken. Allt som händer kan man ju inte påverka, men man kan bestämma sig för hur man vill förhålla sig till de saker som dyker upp, dvs hur man tacklar livssituationerna. Bördan man bär på blir ju inte lättare om man självmant trycker ner sig själv ännu mer i skorna - tvärtom. Om du gör det bästa du kan av alla situationer & försöker tänka positivt - även i de riktigt svåra stunderna - så går du med lättare steg genom livet och ser ljusare på tillvaron, det är jag säker på! :)

En av mina favoritpräster (jag har några stycken) sa något förnuftigt till mig när jag mötte honom på väg ut från lunchen vid After Eight en dag i våras. Jag såg säkert lite trött & uppgiven ut just den dan och jag förvånade mig själv med att svara lite halvt negativt på hans fråga till mig om hur jag har det. Då tittade han på mig lugnt och stilla och sen log han mot mig och sa: "Vet du Pernilla, det kan nog bli en fin dag det här ändå, till slut." Sen for han...

Jag har funderat många gånger på den där dan nu i efterhand, hur han kunde läsa mig som en bok och komma med det bästa rådet han kunde ge, att inte ge upp för vardagliga småsaker utan se framåt och tro på att dagen kan få ett bra slut i alla fall bara vi bjuder till lite själva och har tillit på att allt har en mening & ordnar sig på ett bra sätt till slut...

Idag har i alla fall varit en fin dag! :)

Kramar, Pernilla